Krisen gör oss friska
I kristider blir vi friskare och den statistiska livslängden ökar, påstår forskare vid Michiganuniversitetet. Det står att läsa i SDS idag. Jaha, så nu ska vi förtröstansfullt se krisen an som en hälsosam reningsperiod? Det låter som en riktig propagandalögn från det Orwellska Institutet för Medborgarblåsning.
Under perioden 1920 – 40 i USA (med depression 1929-33) minskade dödligheten i lunginflammation och influensa med en tredjedel. Tuberkulos och hjärt- och kärlsjukdomar minskade och livsmedellängden ökade från 57,1 år (1929) till 63,3 år (1933). Men när ekonomin gick uppåt då ökade sjukdomarna igen.
Så ser jag ytterligare ett av forskarlagets rön: självmordsfrekvensen ökade under samma tid.
Jag samlar ju på ”Konstiga samband” och tränar hjärnan att hitta underliggande förklaringar. Tillåt en amatörforskare en tolkning: om alla de snuviga, hostiga, fattiga och deprimerade tar livet av sig då belastar de inte längre sjukdomsstatistiken. De friska däremot lever kvar för att öka medellivslängden.
Här har vi lösningen på krisen! Kan inte Försäkringskassan dela ut 3 meter starkt rep till alla de som bedöms vara skröpligast? De kan få rep i stället för kostsam vaccination. Gör folkhälsostatistiken en tjänst: gå och häng dig!
Katastrofer i bildningens tjänst!
Jag har en teori om att katastrofer, olyckor, kriser och skandaler bidrar till att höja det som lite svepande skulle kunna kallas en del av folkbildningen. Om inte annat så utökas ordförrådet och det är väl en del i bildningen. Betänk följande exempel som stödjer min teori.
1.Hur många visste vad Akrylamid var före skandalen vid tunnelbygget under Hallandsåsen? (Numera har väl visserligen de flesta glömt bort denna kemiska förening.)
2.Hur många visste vad ett bogvisir var före Estoniakatastrofen?
3.Hur många hade en aning om att det fanns något som hette embedded value före Skandiaaffären? Och hur många av dessa visste i så fall vad det betydde?
4.Och hur många visste vad en Tsunami var?
Nu förhåller det sig dock så att om min teori håller så är priset för att höja folkbildningen något enstaka snäpp gigantiskt. Onekligen är det så att mäskligheten till och med skulle vara lyckligare – om än på en lägre bildningsnivå – dessa händelser förutan.
Ja Göran, om bildningsnivån börjar överstiga den mänskliga empatins nivå… då sjunker hela skutan…