Är jag rasist?
I morse gick jag som vanligt på promenad i skogen. Som alltid, före frukost, med hunden. Alltid en kopp te. Oftast nåt att tugga på. Morötterna var slut. Jag tog en apelsin.
Apelsin i bokskogen? Jag fick tänka mig för. Var skulle jag göra av skalen?
Jag kastar inte apelsinskal i skogen. De hör inte hemma där.
Äppelskruttar kastar jag i skogen. Och sista änden på moroten, likaså. De smälter in och är försvunna efter en dag. Men apelsinskal? Icke. Och bananskal icke heller, för den del.
Det känns naturligt. Det är bara rätt. Jag tänker inte på det. Förrän det slår mig: —- är jag rasist???
Ligger det djupt dolt inom mig, en ingrodd fördom mot att blanda oranga apelsinskal i en blekbrun bokskog? Varför skulle inte apelsinskalen förmultna bland boklöven? Skulle färgen sticka folk i ögonen? Skulle det se ut som om stadskulturen kom ut och skräpade ner?
Hur definierar jag det främmande?
Jag vet inte om jag är överkänslig. Eller översjälvkritisk.
Varför reagerar jag mot min reaktion mot att blanda apelsinskal in i en skånsk bokskog?