Livräddning

Det är inte var dag man räddar livet på nån. Men idag skedde det faktiskt.

Det var en underbar morgon. Tunt lager nysnö ovanpå den gamla, blåmättad himmel, värmande sol… isskuggor11206.jpgJag tog kameran med på morgonpromenaden och extra lång tur mot andra sidan sjön. Inspirerad av peterc (som har en fotoblogg med fina bilder av Öresund) ville jag plåta sjön med sin knappt veckogamla nyis. Ovanligt att sjön knappt frusit i vinter! Och lika ovanligt att isen lägger sig så jämn och slät som den gjort över påsken. Klockan är knappt 8 och skuggorna är långa. Där ligger min skugga över isen och bredvid mig sitter min hund Robin. Det skulle kunnat vara den sista bilden av honom i livet…

Jag fortsatte längre fram för att se hur långt bastubygget kommit. flytbastu11214.jpgTitta där – den flyter! Snart är den klar. Sen ska den ut mitt i sjön och man får åka eldriven flotte ut.

Sen blev jag fångad av träden där borta. traddam11215.jpgJag samlar på foton av trädristningar (en sorts kärlekens hällristningar) och där fann jag några fina exemplar. Titta på den här stolta damen som frusen står och väntar på badgästerna…

Djupt försjunken i hemligheterna bakom detta mystiska SMS-träd har jag glömt hunden. Jag hör ett ylande och ser Robin i vattnet, långt ute där isen är som svagast. Han ligger med frambenen över iskanten och försöker förgäves kravla sig upp. Jag rusar ut på bryggan. Men han är för långt ute och det finns ingen chans att jag kan nå honom. Han är så ynkligt våtliten där på kanten och tittar hjälplöst på mig, krafsar resultatlöst på den hala kanten.

Man tänker fort i såna lägen. Jag måste ha något att nå ut till honom med. Det ligger en kanot där, jag tar tag i den och vänder den – men den är fastkedjad i trädet. Ingenting annat finns som jag kan använda. Jag rusar ut på bryggan och sätter försiktigt ner foten på isen för att se om den bär mig. Nej, det knakar. Kanske kan jag sparka sönder isen så Robin kan simma in? Jag sparkar. Och så halkar jag. Och kraschar rätt igenom isen.

Då blir man glad när man känner bottnen med tåspetsen!

Jag tror knappt jag hade vågat hoppa i självmant. Men när jag väl hade trillat så var det bara bra! Med vatten upp till halsen bankade jag på isen och lyckades bit för bit knäcka av flakstycken ut mot hunden. Jag klarar det här, var nog det enda jag tänkte. Med näsan precis över isytan nådde jag hans halsband och drog honom in mot bryggan. Sen skulle jag bara upp själv också. Jag knäckte mig vidare in mot stranden.

Vi hade en halvtimmes promenad hem. Solen lyste så det var fint, men det var ju fortfarande minusgrader. robinis0735.jpgNär vi kom hem hade Robins päls frusit till ett knippe klirrande istappar och min dunjacka var ett krasande isskal. Mina kängor var fulla med sjövatten, men det blev uppvärmt av fötterna så det var inte så farligt.

Kameran blev förstörd för den låg i jackfickan. Jag hämtade min andra kamera och förevigade Robin innen vi gick in till brasan för att tina.

Vi är rätt så glada nu. Kul att veta att man kan agera när det gäller, och kul att vara varm och torr igen!

Men jag grubblar på den där mystiska SMS-damen. Är hon kanske en träd-demon? Och i så fall – var det hon som fick Robin att trilla i, eller var det hon som hjälpte mig att klara honom? Får gå dit en dag och snacka mera med henne.

8 comments to Livräddning

  • Hej

    Vi är jätteglada att äventyret gick så bra.

    Jag har tänkt på det flera gånger när vi är ute med Cerce – vi traskar ofta förbi dammen med isen förrädiskt frusen – faktiskt idag vid 8 snåret. Undrar om det finns nån bra livräddningsmojäng för hund – flytande tuggben med tryffelsmak – rep i ena ändan.

    Förstår att du var ute och plåtade detta underbara landskap i morse. Helt magiskt.

  • Lena Frykman

    Hej Christina o Robin!
    Välkomna tillbaks till livet i Tjörnarp!
    Fantastiskt vacker ”skuggbild” över sjön! (Jag har sparat den bland mina bilder).
    Vad gäller SMS-trädet så finns det flera träd ute på ”Udden”, vår nyckelbiotop, med underfundiga inskriptioner. A pro på träd, så väntar jag med spänning på att få se dina foton av ”biotopskyddsträden” med vita band och stjärnor.
    Hälsn Lena F

  • my i malmö

    oj, oj, tur att det gick bra. friskt vågat allt vunnet. bra jobbat tuffing! söt isbild på Robin. Kom till sta’n och vila er lite från den farliga naturen…
    hej från my i malmö

  • christclaess

    Gunnel
    Idén med livräddningsmojäng för hund är jättebra. Kunde man ha det som en naturlig del av kopplet som man oftast ändå bär med sig? Ett teleskopkoppel med flytande tryffeldoftande benformat handtag? Lasso vore kanske enklare, men vem bär sådant med sig till vardags?
    /c

  • christclaess

    Lena,
    ja jag tar en tur ut på udden en dag och kollar trädristningarna där. Biotopsskyddsträden ska jag berätta om på Tjörnarpsbloggen endera dan, men det händer ju så himla mycket ideligen, här i Tjörnarp, så man hinner knappt med 🙂

  • christclaess

    My,
    ”söt isbild på Robin” Ja då skulle du bara sett mig. Jag såg ut som ett senkommet sockerglaserat påskägg i min djupfrysta röda dunjacka.
    /c

  • ulla

    tur att det gick bra
    kram ulla

  • Hej,
    gud vad glad jag blev när jag hittade din blogg. Du skriver så härligt med känsla och hjärta. Jag har varit inne och kolla hos Carmen också. Får jag länka er från mina bloggar miasekar.com och miamariasallborg.com? Jag ska följa era fortsatta äventyr..
    Mia

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.