TomteUrbanen

I januari 2013 startade jag projektet TomteUrbanen, en diktad berättelse gestaltad som street art installation i kommunala papperskorgar.

Tomte Urbanen hade premiär i Lund 2014 (inom SommarLunds program).

Därefter ställdes papperskorgarna ut som en del av Skapande Skola i Kristianstad. Papperskorgarna placerades på olika offentliga platser i centrala Kristianstad och samtliga barni åk 3 och 4 bjöds in till en tomtesafari. Därefter samlades vi, klassvis, på Regionsmuseets verkstad för att dikta nya verser om tomtarnas liv i staden. 

Blogginlägg som taggats TomteUrbanen finns här.

Följ även TomteUrbanen på Facebook

Tyvärr gick alla de nydiktade verserna som barnen gjorde förlorade i en webbsideskrasch.

Men här nedan är alla de texter jag gjorde – i olika versioner – genom åren med de urbana tomtarna:

 

BOPLATS STORTORGET. / NYANLÄNDA

Djupt under tallens rötter har tomtarna sitt bo
Där har de levt sen alltid i trygga tomtegrop

Men plötsligt hörs ett dunder som ruskar deras loft

och hemfridens aromer förbyts i skräckens doft

En stormvind sliter sönder det träd de gjort till sitt

och taket över boet rivs bort och faller fritt

-Det rasar! Spring för livet! beordrar Tomtefar

Men Tomtemor hon skriker: -Vi måste stanna kvar!

Vi ropar på de människor som alltid vart vårt stöd

Vi tomtar har ju alltid hjälpt människor i nöd

Men mänskorna är borta, har flytt från tall och gran

och tagit med sig flyttlass och framtid in till stan

Djupt under tallens rötter dras rottrådarna opp
För tomtarna har livet på landet nått ett stopp
Ty människorna är tomtarnas stora ändamål
Förutan dem blir tomtar som sytråd utan nål

Så trots att skog och mark är en tomtes sanna värld

så river de sitt läger, mot stan går deras färd
Sin sanna plikt – den känner var tomteindivid:
Att va med sina människor i både rum och tid

Nu är de nyanlända som främlingar till stan
Och första steget taget mot livet som urban

Första t 23:

1.
Djupt nere i en kulvert har tomtarna sitt bo

Där bor de tätt tillhopa i underjordisk ro

Och fyra barn de har som är lustiga och små

I svarta blanka mössor med hårda knutar på

2.

När krig och våld regerar i världen utanför

Här nere uti kulverten ingenting det gör

För boet det är larmat med högspänd elektrod

Och luckan upp till gatan har superhemlig kod

3.

De lever här så nöjt i sitt trygga lilla hem

Från gatuköken regnar ett överflöd på dem

Och far är stark och modig och mor är blid och rar

Och muntra lekmaskiner på alla håll de har

4.

Och våra svarta mössor är mycket bra att ha /de har hundbajspåsar som mössor/

Att låtsas vara hundbajs i dem går väldigt bra!

Vi kryper till en rännsten och ligger bara still

Om mänskor eller odjur på gatorna syns till

5.

Och våra bästa grannar bor oppe på ett tak

Vi klättrar hela vägen ditupp från vår kloak

Vi leker att det brinner med Rökdetektorns barn

Sen hoppar vi ikapp med dem ner till trottoarn

6.

Vi hoppar bock med yngsta Parkeringsautomat

Och spelar sedan brännboll med barnen Termostat

I blindbock binds vart öga på vår Trafiksignal

Sen lustiga trafiken gör glad saltomortal

7.
Ett krig med fjärrkontroller det är en munter sport

Vi siktar på dom andra – sen klickar vi dom bort!

Men vill vi sedan skratta vi går till hemlig vrå

och kittlar där varann med elektriskt tandborststrå

8.

När far har gått till Komvux och mor på joggingtur

Då vaknar genast mormor ur blida morgonlur

Till barnens rum hon smyger – de ha till skolan gått

Hon tar deras Nintendo, för några stunder blott

9.

Sen kommer gammelfarfar från dialysen hem

precis när mormor äntligt på spelet har fått kläm

Han knycker det i smyg när hon sina ögondroppar tar

och spelar tills det inte finns batterier kvar

10.

Från skolan kommer barnen med sin förväntan stor

Det blir ej nåt Nintendo i afton, säger mor

Tyvärr har batterierna råkat taga slut

Det hjälper ej med tårar och inte heller tjut

11.

Och aftonfriden sänker sig uti hemmets vrå

I mors garderob står nya batteriladdaren på

Hon tassar dit i lönndom – hon inga medel skyr

Sen spelar mor Nintendo tills ljusa dagen gryr

12.

Ibland tar far sin rustning av grillfolie på

Och drar så ut i natten att hemska odjur slå

Då smyger barnen efter och lägger sig på lur

För knarkarn är det värsta av alla lömska djur

13.

Vi ligger där så tysta bak hundbajstunna stinn

När knarkaren är slagen, av glädje fylls vart sinn

Då jublar vi så stolta men kivas inom kort

För alla vill ju hjälpa att bära knarkarn bort!

14.

Vi sedan släpar knarkarn till farbror Bankomat

Slå upp din gröna lucka så får du lite mat!

När han får syn på knarkarn han piper helt förskräckt

Men smackar sedan lystet, aptiten hans är väckt

15.

Vi tomtebarn vi tänker att snart blir det vår tur

Att lära oss att kämpa mot såna lömska djur

Vi övar oss att strida mot väskryckare små

Men såna snabba nypor är svåra att rå på!

16.

Och far han lär oss skilja på fonder riktigt väl

(för om man satsar illa man kursar sig ihjäl)

Han lär oss investera i bolag och kartell

Sen få ni ej ta miste ty då kan det bli smäll!

17.

Och mor är aldrig stilla, hon har ett fasligt sjå

Hon ilar runt på reor och fyndar och går på

Hon klipper ut kuponger och samlar till rabatt

Ja flitens lampa lyser på henne varje natt

18.

Och barnen gör sitt bästa med hjälpsamhet så stor

Ty stora lass av tomburk vi släpar hem till mor!

Sen samlas vi i boet med var sin Bellmanlott

För lär man sig att skrapa – då går det alltid gott!

19.

Men kvällarna blir mörka och TV:n lyser klar

den blickar ut på barnen så underlig och rar

Och barnen ser tillbaka med fingrarna i mun,

tills sena Aktuellt lyckats vyssja dem i blund

20.

Där bor så många gubbar bak glansig jätteskärm

De kommer fram och dansar ibland som i en svärm

Och tomtebarnen tycker det är en ryslig tur

Att hela världen ryms i en sådan liten bur (att allt kan stängas in i…)

21.

Ty ute är det frostigt och långt till närmsta vän

Och tänk så mycket faror som lurpassar på en

Men TV:n glimmar sällsamt med munter färgkontrast

Och skulle det bli hiskligt så knäpps den av i hast

22.

Vi går till Parabol-mor en dag och hälsar på

Och tomtemor hon säger till sina äldsta små:

Nu ska vi lyssna noga för Paraboln är klok

Hon känner hela världen och talar som en bok

23.

Och tomtemor hon niger: – Ack kära Parabol

Att bli så klok som du det är varje tomtes mål

Och Parabol-mor synar oss små från tå till topp

Hon ser med röntgenblick genom varje tomtekropp

24.

Så sätts de små i skolan som visst är världens tak

De kommer ifrån skorsten såväl som från kloak

Antenn-barn, radar-ungar och alla kretskort små

De sitter där i rad och hör mycket noga på

25.

Och Parabolen lär oss att tyda stadens sus

Vart motorfordons varvtal och ventilatorns brus

Och bromsars glada gnissel och väktarns djärva skott

Att akta oss för börsfall och sluga strömavbrott

26.

Ja allt i hela världen hon lär oss namnen på

Att alla apparaternas manual förstå

Att koda html och mäta bredd på band

Gör små maskiner vuxna i ett och samma land

27.

Men kulna vintern kommer och skolpengen tar slut

Och konsumentprisindex’ nivå blir helt akut

Den långa mörka vintern de vill helst drömma bort

Men motvilligt de väcks av en maning från Rapport

28.

Små barnen samlas frusna i boet omkring mor

Vi vill ej flytta bort ifrån hemmet där vi bor!

De drar i hennes kjolar och ropar på sin far

Vi vill ju bo hos båda i alla våra dar!

29.

Vi älskar ju er alla, och varandra, säger mor

En skilsmässa är inte så farligt som man tror!

Det är nåt som vi alla har plikt att klara av

Det är naturens hårda men rättvist enkla krav

30.

– Men varför, varför, mor, ska det drabba även oss?

Vi är ju sams och vänner och brukar aldrig slåss?

– Naturlagen dikterar att konsumtion, min vän

blir högre uti flera familjer än i en

31.

Och därför, bara därför, så brytes boet opp

Och tomtarna drivs in i ett skilsmässoförlopp

Men de är inte ledsna, de vet ju vad de vill

Att BNP för tomtar får aldrig stanna till!

32.

Djupt under tallens rötter de nu har var sitt bo

Med var sitt eget hem har de äntligen fått ro

Och fyra barn de har som de delar vårdnad på

Som pilar mellan hemmen på kvicka fötter små

33.

Och far är stark på sitt håll Och mor är blid på sitt

Och eniga de är om vad som är mitt och ditt

Och mor går ut och dansar när barnen är hos far

Och far kan träffa andra med sinnesfriden kvar

34.

När andra par beklagar sig över brist på tid

Då strålar dessa två av förnöjsamhet och frid

För barnvaktsfrågan har de fått idealiskt ordnad

Med lycklig skilsmässa och rätt fördelad vårdnad

 

 

 

UR RETORIK i p1 / Sveriges Radio / 5 ST:

1.

PLÖTSLIGT VAKNAR LEDAN

Djupt under tallens rötter har tomtarna sitt bo

De lever där så nöjda i äktenskaplig ro 

När storm och krig regerar i världen utanför

I sängkammarens dunkel det ingenting förstör

För blåsten stängs av trivseln som styr i deras hem

I älskogs famn kan ingenting distrahera dem

Nej deras värsta fiende slår ej utifrån

Den naggar i den inre intima hjärtevrån

För plötsligt vaknar ledan som björn ur idet opp

Och väcker fantasier i tanke som i kropp

 Tänk om det fanns nåt annat? Som de gått miste om?

En bättre form av kärlek, en passionerad storm?

 

Då tomtefar kan bli som en ny förförisk man?

Och tomtemor kan blomstra som ros i ökensand? 

De surar, gråter, längtar och letar efter ord 

Men tystnaden brer ut sig som frost på vinterjord

Till denna längtan efter en nytänd erotik

Får tomtarna en ledtråd i nästa Retorik

2.

Betraktelsen.

Djupt under tallens rötter är tomtarna ihop

Dom sover tätt tillsammans i trygga tomtegrop

Men plötsligt hörs ett dunder som ruskar deras loft

och sängvärmens aromer förbyts i skräckens doft

Ett yxhugg genomskakar det träd de gjort till sitt

och taket över boet rivs bort och faller fritt

-Det rasar! Spring för livet! beordrar Tomtefar

Men Tomtemor hon skriker: -Vi måste stanna kvar!

Och tomtebarnen gråter och några börjar slåss:

-Vi lyder ingen av er om ingen hör på oss!

Men tomtefar befaller: I lägen utav kris 

finns inte tid för sådan/ extrem demokrati

Hur tomtarna ska klara sig från total panik

Det får vi veta mer om i nästa Retorik

3.

Djupt under tallens rötter för tomtarna ett liv
Från tomtebarnens röster hörs både gräl och kiv
Dom härmas och dom retas och skriker fula ord
Nej maten tystar inte mun omkring deras middagsbord

Och tomtemor blir vred och – Nu får det vara nog!
Ni måste hålla fred och va sams i våran skog!
– Men det va dom som börja! försvarar barnen sej
– Nu får ni vara tysta! Och lyssna här på mej:

När någon retas – låtsa som om ni inte hör
Då tynar deras ord bort och hela grälet dör!
Och tomtebarnen lyder och dövörat slås till
Men i sitt tomtehjärta de tänker vad de vill

Hur tystnaden ska brytas men inte bli till skrik
Det vet dom om dom lyssnar på nästa Retorik

5.

Djupt nere under staden har tomtarna sitt bo,
Där är det varmt och torrt men så svårt att få nån ro
För ovanför på torget hörs mänskors skrän och skri
Där praktiseras högljudd humandemokrati
Kan tomtar få ett ord med i detta tuffa lag?
Där utspel, lögn och mediedrev har övertag?
Ska vi nu börja twittra? Och smickra en publik?
Och vem kan undervisa i denna retorik?
De går till gammeläldsten som släpats med till stan
En krokig gammal gubbe,  bedagad, glömsk och dan
Han svarar på var fråga, hans gammelröst är hes
Och tomtarna de lär sig av Aristoteles

 

UR FÄRDPLAN LÄNSSTYRELSEN

Djupt under tallens rötter har tomtarna sitt bo
Där råder det en enkel och lantligt hållbar ro
Men plötsligt rämnar friden i detta tomteland
När tomtefar yr in med en tjock remiss i hand

-En plan att reparera klimatet på vår jord!
Men utan att ens nämna oss tomtar med ett ord!
Nu har dom blivit galna, vad tänker människor på!
Det är ju tomtars visdom som får dem att bestå!

Men tomtemor hon ler när hon bannar tomtefar:
– Din tomtevisdom fick oss att envist stanna kvar
När människorna tog flyttlass och framtid med till stan
sa du att du vill hellre förgås än bli urban!

Och tomtefar han river bekymrat i sitt hår
-Ett hus med tomt och lada det står ju där det står!
Vårt uppdrag är att skydda en lantbruksfastighet
och inte kuska runt med nervös mobilitet

Små tomtebarnen lyssnar med fingrarna i mun
– Ni glömmer att vår värld den har både tid och rum!
Fast människor brutit loss ifrån rummets fångenskap
Så svävar de ändå likt ett fjun i tidens gap.

– De lever i det lilla som har de evigt liv
Men i det stora de har ett korttidsperspektiv
Vi tomtar vet sen gammalt att det är just tvärtom
Vi måste ta vårt ansvar och inspirera dom

Djupt under tallens rötter dras rottrådarna opp
För tomtarna har livet på landet nått ett stopp
Ty människorna är tomtarnas stora ändamål
Förutan dem blir tomtar som sytråd utan nål

Så trots att skog och mark är en tomtes sanna värld
så river de sitt läger, mot stan går deras färd
Sin sanna plikt den känner var tomteindivid:
Att skydda sina människor i både rum och tid

Christina Claesson, fritt efter Elsa Beskow