I natt ska jag sova i parken.
Jo, jag har säng hemma. Nej, jag är inte utelåst. Men i natt ska jag sova för att drömma och det sker i Slottsträdgården i Malmö.
Varje morgon i en vecka har vi träffats i växthuset, för drömkursen som jag håller. Runt oss har tomaterna frodats, medan de stillsamt lyssnat på våra drömmar. Ibland har deras kinder rodnat extra fort och plötsligt har en av dem fallit pladask ner på tegelgolvet i häpnad över de förbluffande händelser som återberättats. I natt ska vi som avslutning sova allesammans i parken, med hopp om extra intressanta drömmar.

En människa med genomsnittlig livslängd tillbringar c:a 5 hela år i REM-sömn, den sömn då vi drömmer. Inte alla minns sina drömmar, men alla drömmer. I drömmen bearbetas all den information som vi hanterat under dagen. Vi sorterar och uppdaterar erfarenhetsbanken. När medvetandet stundtals blickar in i denna verksamhet gör det vad det är till för: försöker tolka det logiskt. Vi berättar en historia. Det är drömmen. Vi är författare, filmregissörer, poeter, målare, antingen vi vill eller ej.

Drömmen är nödvändig för vår själsliga hälsa, den är kreativitens urkälla: nya kombinationer skapas av befintliga erfarenheter.
Under natten drömmer vi i 90-minutersintervall. Första drömmen är ytlig och varar endast 5-10 minuter. Efterhand blir drömmarna längre och mer komplexa. Får vi drömma tills vi utsövda vaknar av oss själva kanske den sista drömmen varar en hel timme.

Därför oroar det mig när det beskrivs som hjältedåd att någon sover endast 3-4 timmar per natt. Ofta är det personer högt i karriären, folk med stort ansvar för rike, politik, patienter eller passagerare. Rödögda och med påsar under ögonen - så skildras hjältarna. De arbetar 18 timmar om dygnet! Vilken produktivitet! Vilken viljans triumf! Och tänk hur de gör skäl för sina höga löner!
Jag ryser. Jag skulle aldrig frivilligt lägga mitt liv i händerna på någon som regelmässigt försakar den mest kreativa delen av sitt liv.

Nej, jag litar hellre på den som vill sova på saken. Alla personer med ansvar för andras liv borde ha en inbyggd fördröjning på 12 timmar i sin e-postlåda. De skulle förbjudas ha väckarklocka under arbetsdagarna. Strömmen skulle brytas klockan 22 och en grundkurs i klardrömmande skulle ingå i deras chefsutbildning.

I natt ska vi sova under robiniornas lövtak, runt öppen eld. Mitt i natten ska drömresenärerna bli väckta för en stunds drömsamtal innan de nattas igen för att förhoppningsvis uppleva sin första klara dröm. Och skyddsänglarna, som vaktar oss alla, har visserligen tränat karate men framför allt är de utsövda.

© Christina Claesson