Strömmen gick och det var bra

Igår deltog jag i invigningen av Riksutställningars Nattpäron i Kristianstad, som berättare. Först startade vi på Kulturhuset Barbacka. Det var festligt med päroncider, marchaller och snittar med tapenade. Invigningshögtidligheterna hade pågått hela dagen med speciella arrangemang för barn, sång och trumpeter. Nu var det dags för vuxenpubliken, som bestod av representanter för de olika förvaltningarna.
Jag berättade tre korta historier som exempel på hur man kan variera ett klassiskt tema. Det var Döden i Badgad och sedan mina egna Döden i Porche och Damen på tåget. Sedan skulle alla gästerna vandra bort till utställningsbussen som står uppställd på Stortorget. Där stod den förtvivlade arrangören Josefine Bladh och vred sina händer inför invigningsgästerna. Strömmen hade gått. Det gick inte att se utställningen. Beklagar, beklagar.
Sånt där får bara en muntlig berättare att fnissa.
Hur många gånger har man inte upplevt detta, att arrangemang går i stöpet för att tekniken krånglar. Hur många gånger har man inte suttit och väntat i halvtimmar, medan ett gäng killar (oftast) står böjda över datorn, overheaden, videoprojektorn och kliar sig i huvudet. ”Jag fattar inte detta, va fan kan det va…”
Och hur många gånger har man inte räddat situationen! En berättare behöver ju ingen teknisk utrustning. Tvärtom, lite mörker och tystnad gör det bara bättre.
Så jag drog Josefine i ärmen och sa att jag kunde berätta en historia till. Ja! En spökis! Plötsligt var alla som barn, förtjusta över det som hänt. En ficklampa fanns det och alla gick in i bussen, tog av sig skorna och trängde ihop sig på den lilla soffan och på kuddar på golvet.
Med ficklampan lutad mot några kuddar berättade jag om Åskflickan i Glimmingehus och de satt storögda med hängande hakor. Minsta lilla ljud utifrån förstärkte berättelsen och det blev ett riktigt magiskt ögonblick.
Bättre demonstration av berättandets kraft kunde man väl inte få.
Två minuter efter berättelsen var klar kom strömmen tillbaka, och alla kunde gå runt och njuta av den fantastiska värld som utställningen dukat upp. Fantasifullt, vackert, inspirerande. Rekommenderas! Man blir glad av att vara där.
Tack så mycket, el-leverantören! Det fixade vi bra 😉

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Josefine Bladh skriver:

    Tack Christina! Berättandet räddade situationen! Vilken grej.
    //Josefine

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.