Positiva reaktioner på Åskflickan text + ljud

Clemens Altgård recenserar Åskflickans två utgåvor, den tryckta boken och ljudboken. Jag gläds åt att få gensvar på det kopplade greppet muntligt – skriftligt – muntligt. Det är nämligen väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att se (höra) det själv.

Här händer också något intressant. Ordens magi fungerar bäst i ljudversionen, anser Clemens Altgård. […]

Första ljudboken ute: Åskflickan – Glimmingehus 1

Trestegspubliceringen av Åskflickan fullbordad

Åskflickan finns nu publicerad i print (mjukband), elbok och ljudbok. Triangeln är komplett.

Det är en fascinerande resa att först utarbeta en berättelse muntligt, sen berätta den flera hundra gånger under loppet av femton år, sen skriva ner den, få den lektörsläst, få den korrekturläst, få den satt i inlaga, […]

Triangelhissen lyfter nu!

 

Jag har startat ett förlag, Triangelhissen.

Triangelhissen ska ge ut böcker som papper och e-böcker. Vi kommer att ge ut ljudböcker med tonvikt på inläsningar av upphovspersonerna själva.

Alltsammans har originalberättelser som fokus och nya böcker ska gynna högläsning i alla sammanhang och mellan alla åldrar.

Förlaget har en egen webbshop.

Planen är: […]

Att gå från muntligt till skriftligt = 68% mer

Jag fattar inte hur en berättelse som tar 17 minuter att berätta tar en vecka att skriva ner.

Det borde ju vara så enkelt. Bara sätta på mikrofonen, prata in alltihop i ett sträck, utan avbrott: Hunter, den grymmaste hunden som nånsin levt i Skåne. Sen bara renskriva rubbet. Det borde inte ta mer […]

VÄNTRUMMEN, artikelserie

Jag har lärt mig vänta. Det började med att min pappa blev akut dålig våren 2015 och så småningom avled, i mars 2016. Sorgeprocessen började redan under sjukdomstiden. Otaliga väntrum tvingades jag besöka, med otålig, irriterad, oroad väntan. Så småningom lärde jag mig uppskatta det andaktsrum som påtvingad väntan kan skapa. Började komma för tidigt. […]

Jag nyttjar barnarbete

Jag har deadline på tre viktiga jobb på måndag. Jag har svårt för att säga nej så jag har samtidigt åtagit mig att passa ett av barnbarnen i fyra dagar. Han går i skolan så jag borde rimligtvis kunna arbeta ostört på dagarna. Men han blir småsjuk, ont i magen, och måste hämtas. Då […]

Somliga står inte ut med presens

Deltog häromsistens i berättarföreställning hos Fabula, på Teater Pero i Stockholm. Det var Mats Rehnman, Frida Spång och jag, som delade på två berättartimmar med vardera två berättelser. Vid repetitionen kommenterade Mats att jag berättade min ena berättelse i presens. Varför? undrade han. (Detta stycke i imperfekt, eller preteritum som det ibland kallas.)

Ja varför? […]

Kungen kommer

Jag vet vad Carmen skulle tänkt om den pågående Eriksgatan. Hon skulle tjata om att leka leken Kungen Kommer, utan att fatta att det när som helst kan bli verklighet. Plötsligt stannar en limousine utanför grinden. Den står stilla en liten stund, kollar att det är lugnt, och ut kommer… Kungen kommer kan börja. […]

Om fiktion och verklighet, tips till Carrère

Ikväll var jag på Internationell Författarscen på Malmö Stasdsbibliotek, där den franske författaren Emmanuel Carrère var gäst. Han har mot sin vilja sammankopplats med den genre som kallas autofiction. Under kvällens samtal ber han om hjälp att definiera skillnaden mellan fiktion och verklighet. Här kommer ett tips. Kanske handlar det om var på tidslinjen man […]

Radionovell: Sommarkatten och beröringar

Sommarkatten är en radionovell jag har skrivit på beställning av Sveriges Radio P1.

Den bygger på en händelse jag berättat några gånger för barn: hur jag smugglade en sommarkatt till stan. Nu har jag utvecklat den och skrivit en vuxennovell som handlar om två systrar som återupplever en liknande händelse, […]

Frågor om Kurragömma I

Fick ett mail från Oscar H:

”Hej Christina! Jag har läst din novell Kurragömma 1 och har lite funderingar kring den, eller snarare saker som jag helt enkelt inte förstår. Eftersom du är författaren antar jag att du rimligtvis bör vara den rätta att ställa dessa frågor till. Först och främst är det titeln […]

2 gr wrap rage

Dagens tidning väger 333 gr. Jag läser 77 gr. Det jag river ut för att spara väger 2 gr. Där står dels två ord för ett begrepp jag känner mig hemma i: wrap rage. Dels namnet på en författare vars böcker jag blivit sugen på att läsa: Lorrrie Moore.

Ur 333 gr tidningspapper, hemkört till […]

Geografiskt typsnitt

Typsnitt baserat på Google Maps bilder över staten Victoria i Australien – vilken knasig och rolig idé. Se här.

Djävulen frestar med hönshus

Djävulen försöker fresta mig på avvägar med idéer om hönshus.

-Tig din djävul, väser jag. Jag är upptagen. Jag skriver. Jag ska inte bli störd.

-Men tänk så kul det vore med höns. Du skulle skriva bättre med deras kacklande i bakgrunden.

-Håll truten på dig. Jag måste fokusera. Har inte tid att snickra nu.

[…]

Korta och långa distanser

Jag är en kortdistansare, ja för att inte säga sprinter, när det gäller skrivandet. Jag sprutar idéer och kan ibland nästan drunkna i nya uppslag. Jag vet inte hur många korta historier och berättelser jag har gjort, hundratals.

Jag har skrivit en (publicerad) roman (”Allt är som vanligt”). Den skrev jag, från början till slut, […]

Vändpunkt för porslin och det är Telias fel

Vispgrädden blir smör, navelsträngen klipps av, tuschflaskan faller i golvet. Vändpunkten, i en berättelse, kallas även peripeti, plotpoint eller the point of no return. Då det inte går att backa, då det aldrig kan bli som förr. Den kinesiska tuschflaskan kan (kanske) limmas ihop men den kommer aldrig att bli […]

Jag-formen

Läsfrossa! Det slår mig att nästan allt jag läser är i jagform. Tillfällighet, eller?

I mina egna berättelser använder jag ofta första personens perspektiv. Det faller sig naturligt, och när jag berättar muntligt ger det autenticitet åt berättelsen (även om det är en skröna och det gäller att ljuga folk fulla på ett trovärdigt sätt). […]

Från recept till måltid

När jag började skriva, på 70-talet, var det som pjäsförfattare i en fri teatergrupp. Det var frustrerande. Det kändes som att skriva ett recept som nån annan skulle koka soppa på. I bästa fall fick man provsmaka ur grytan men det var sorgligt att vare sig få ingå i den dynamiska kreativa provessen med repetitionerna, […]

Allt i Emilys nya liv började med berättandet

Jag läser ännu…

Jag glömde ju det viktigaste i Doris Lessings Alfred och Emily. I den första, fiktiva, delen, där hon skildrar sina föräldrars möjliga liv, blir den stora vändpunkten för Emily, hennes mamma, när hon upptäcker att hon har en talang för att berätta sagor:

”— Katten kom inspatserande. Josie kände […]

Doris Lessing: Alfred och Emily

Jag läser nu…

Det är en märklig bok. Första halvan består av en fiktiv rekonstruktion av Lessings föräldrars liv, så som det hade kunnat bli. Det är intressant för i den versionen gifter de sig aldrig och Doris Lessing blir inte född. De stannar i England och utvecklar […]