Sitt ner! kap 1

Jag skrev en pjäs baserad på flyktingars berättelser. Gästboken. Det var på Skånska Teatern i Landskrona på 90-talet och jag befann mig dagligen på teatern under den här tiden. Min förra hund, Yrsa, var valp då och förutsättningen för att ta jobbet var att jag kunde ha henne med på teatern. Med tvekan gick man med på det ifall jag lovade att sköta henne. Jodå, jag skulle hålla ordning på henne och jag skulle dammsuga varje dag i rummet där vi jobbade.

En dag var jag tvungen att låna en dator och utverkade lov att sitta på teaterkontoret en stund. Jag hade valpen med mig som jag tänkte skulle ligga och sova vid mina fötter. På kontoret befann sig också teaterchefen, Eyvind Andersen.

Plötsligt reser sig teaterchefen och går mot dörren och innan jag hunnit reagera har min hund traskat efter. Jag ryter med min strängaste matteröst: SITT NER!!! Och teaterchefen lyder kommandot och sätter sig med en duns på närmsta stol.

Vår kontakt blev aldrig riktigt naturlig efter den händelsen.

I tisdags följde jag med mina berättarelever till Berättar-slam i Landskrona. Tre av dem skulle delta i tävlingen. Vi träffades i den underbara parken utanför teatern. Jag hade min lille hund Robin med mig och han var så upphetsad över alla ungdomarna att han inte kunde sitta stilla.

Det var då jag  kom att tänka på när jag jobbade på Skånska Teatern på 90-talet, och vad som hände när jag röt Sitt ner!

Berättareleverna går på högstadiet på Rönnowskolan i Åhus och de ingår i det nationella projektet Ung Berättarscen.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.