Retorisk hund (ej pudel)

Nu har den nya säsongen av Retorik i P1 startat. Första programmet handlade om barns retorik. Det spelades in och klipptes redan före jul. Jag lyssnade på det då och reagerade inte. Så lyssnade jag på sändningen, i bilen på väg till stan, och förstod plötsligt. Började gapskratta.

I reportaget som Agneta Nordin gjort blir en liten flicka intervjuad om hur hon övertalade sin mamma att få en hund. Det gick misstänkt lätt, enligt hennes skildring. Jag kom  plötsligt att tänka på hennes pappa, som jag träffat vid några tillfällen. Och så slog det mig plötsligt att han ju är allergisk mot hundar! Jag kunde nämligen inte ta min hund med mig till ett möte vi hade. Alltså är det otänkbart att den lilla flickan har en hund. Hon bluffade oss rätt upp och ner!

Ha ha, jag har ju själv barnbarn i den åldern så jag vet hur flytande gränsen är mellan önsketänkande och krass verklighet. Men hon blir ytterligare ett exempel på det vi talar om i programmet: mottagaranalysen. Barn är enormt skickliga på att nosa sig fram till den rätta retoriken till varje person de möter. Den lilla flickan levererar tveklöst det hon direkt har insett att intervjuaren är ute efter.

Vad kallar man en sådan retorisk hund? Den som kommer före en pudel?

Lyssna här på programmet om Barnens Retorik

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>