Min gris är död

Min kära Carmen är död sedan 8 dagar. Att jag skulle gå Kyrkbyn runt och böla av sorg över min döda gris, var inget jag kunde föreställa mig innan Carmen kom in i mitt liv.

Det är sorgligt att sörja, men det är också vackert. Så det är en bitterljuv känsla, förstärkt av den praktfulla våren. Jag sörjer ju någon jag älskar och bara har goda minnen av.

Tomrummet drabbar inte bara min relation till Carmen och marken. En stor del av mitt fantasi- och tankeliv har i snart två år gått via Carmen. 70 krönikor och 19 radioinslag… Allt som hänt omkring mig har fått mig att tänka: Vad betyder detta för Carmen? Vad skulle hon ha tyckt?

Hon har varit som mitt alter ego, och ett mycket kreativt och inspirerande sådant.

Jag vet att det finns folk som säger ”Ja men det var ju bara en gris!”. Till alla dem, som tänker så, skickar jag en önskan att de någon gång ska få privilegiet att lära känna ett djur så som jag har känt Carmen. Det är en upplevelse jag är tacksam över och inte vill vara utan.

Stort tack till alla er som hört av er med ert deltagande! Tänk att Carmen hade så många vänner i hela landet!

Carmens sista hälsning till människorna finns här.

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>