Att rita ett 3-dimensionellt M

Ibland i drömmen tycker man sig uppleva det sanna svaret på svåra frågor. Känslan av klarhet  inför den uppenbara lösningen är underbar. Det är inte så ofta man upplever den känslan i ett så rent tillstånd, i vakenlivet. (Precis som med de flesta känslor, som oftast är renare och mer utpräglade i drömmen.)

I morse hade jag en liknande häpnadskänsla i en snarlik drömupplevelse: att  jag förvånat såg mig själv göra något som jag säkert vet jag inte klarar i vakenlivet. Sånt gör jag hela tiden: flyger, går på händer, talar flytande danska eller sjunger som en ängel. Men det här var annorlunda. Det var inte bara en känsla, utan jag bevittnade själva genomförandet rent tekniskt: Jag såg min hand rita bokstaven M tredimensionellt och i en enda linje utan att lyfta pennan – något jag vet att jag aldrig har provat och heller aldrig sett någon göra, vare sig i verkligheten eller på film. Jag blev förvånad och vaknade med ett ryck med känslan att detta måste jag memorera innan det försvinner.

När jag nu rannsakar mitt sinne så finner jag en anknytning till något som hände för två dagar sedan. Vi hade vårfest på kontorkollektivet i Malmö, inne på gården på Skolgatan. Jag hade köpt olikfärgade gatukritor, med tanke på de barn som också skulle komma (bl a mina egna 3 barnbarn).  Jag får för mig att rita ett stort VÄLKOMMEN  alldeles innanför porten.

Jag börjar rita det i en båge med jättestora versaler. Jag avslutar det första M:et och blir plötsligt orolig att inte hela ordet ska få plats. Hur ska jag nu lösa det? Jag kommer på den fiffiga lösningen att rita dit ett kvadrattecken ovanför M:et för att på så vis spara utrymme:

Jag undrar visserligen hur många som kommer att fatta, men är ändå rätt nöjd med lösningen. Kanske är jag t o m lite självbelåten och upptagen av min egen fiffighet, för när jag fortsätter att skriva de övriga bokstäverna glömmer jag bort att spara det där M:et, och det blir:

Nu står det plötsligt ”VÄLKOMMEN!!!” med 3 M och det blir ju fullständigt obegripligt. Ett ögonblick tänker jag sudda bort den lilla tvåan men det kommer bara att bli kladdigt. Då får den hellre stå kvar. Och hela ordet fick ju faktiskt plats.

På något vis har dessa 3 M, efter två nätter i mitt huvud, omvandlats till en tredimensionell teckningsbravad.

I detta ögonblick  slår det mig att m upphöjt till kvadrat är en del av Einsteins formel som ingår i relativitetsteorin:  E = mc2 Kanske är det denna likhet som i min dröm framkallar känslan av genial klarhet 🙂

Frågan är nu:  m3 – vad står det för? Och varför är det så viktigt att kunna teckna det i en linje utan att lyfta pennan från pappret? Oj, just nu minns jag att jag använde ordet kubikmeter flera gånger just i fredags. Jag sade högt till en av mina kamrater i förberedelsen inför festen:
-500 tusen kubikmeter per sekund.
-Va? sa han.
-Det är så mycket vatten som följer med Helgeå genom Kristianstad vid normalt vattenstånd.
Jag hade nämligen nämnt denna siffra i ett föredrag om vatten som jag hållit vid lunch samma dag. Varför jag nämnde detta för honom minns jag inte nu, men vi hade en kort diskussion om hur många fulla badkar det skulle motsvara.

Idag hade jag planerat att klippa gräset. Men nu måste jag först bara se om jag verkligen KAN rita ett tredimensionellt M utan att lyfta pennan? Om det var en sann klarhet, eller om det bara var – en dröm?

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.