Att Carmen är Sveriges första och enda tryffelgris sprider sig sakta. Turisterna börjar strömma till Tjörnarp. Under påsken kom det minst tolv stycken.
Och ryktet sprider sig långsamt över länsgränsen. Carmen är omnämnd i Svenska Dagbladet och häromdan kom den femte lokalradiostationen och bad att få göra reportage. Nu väntar vi bara på att Kungl. Hofvet ska höra av sig och anhålla om audiens.
Häromveckan i Kristianstad hörde jag en kvinna berätta om en favoritlek i barndomen: “kungen kommer”. Leken bestod i att de städade och städade i väntan på att kungen skulle komma. Kom kungen? Nä, förstås. De bara städade och väntade.
Fascinerande.
Carmens kommentar var också:
–Fascinerande.
Sen, efter en tankfull paus:
–Vi kanske skulle städa?
Tanken är löjeväckande. Grisens själva natur är precis det motsatta: Grisa ner. Riva upp. Stöka till.
–Glöm det, svarar jag. Vi skulle göra oss löjliga. Om kungen kom hit och såg en prydlig gris i ett välstädat hägn skulle han genomskåda oss direkt.
Men tanken dröjer sig kvar. Tänk om kungen verkligen kommer? Vi borde ha nåt ...högtidligt. En värdig presentation.
Jag blir rörd över Carmens förutseende. Att bana väg i en framtida tradition, det förpliktar. Klart hon har rätt! Vi måste ha en ritual!
Röd matta? Nä den kommer inte att vara röd så länge. Men nåt att sitta på! En sten kanske, med en mjuk kudde på. Med guldtofsar. Och något att dricka och ett tilltugg. Prosecco med tryffelchips, får det bli.
Carmen lyssnar bara med ena örat. Hon tittar drömmande in mot de täta snåren vid bäcken.
–Vi måste hitta på en bra lek, säger hon.
–Lek? Vad menar du?
–Att leka med kungen. När han kommer.
Vad är hon ute efter? Varför ser hon så illmarig ut? Och var kommer den där starka tunga tryffeldoften plötsligt från?
–Carmen, vad har du i tankarna?
–Jo, kanske kungen kunde följa med in i skogen....
Hon fladdrar förföriskt med de tunga ögonfransarna.
–... och sen kunde han och jag leka “drottningen kommer”.
Där står hon, den högtidliga traditionsskaperskan, och trampar redan otålig.
–Skäms på dig Carmen, säger jag strängt. Gå iväg och böka med dig.
Sen går jag in och ringer återbud till hovet.

©Christina Claesson