Karstorpskolans berättarworkshop

Dags för grupperna att berätta! (24 mars)
Vi är 60 elever från 3 klasser åk 5. Vi har en stor samlingssal med fint trägolv. Alla får ta av sig skorna och ställa utanför. Jag har tagit bort nästan alla stolar.  
Hur ska 60 elever kunna berätta 14 olika berättelser för varandra i smågrupper under en förmiddag?
Jag har lovat att ingen behöver berätta inför hela storgruppen om de inte vill. Men alla ska berätta i smågrupp (ca 7 lyssnare).
Hur vet man att alla kan se en?
Jo om man kan se allas ögon när man står inför en stor grupp. Gå fram,skanna av, kolla alla ögon innan du öppnar munnen. Hälsa: Hej jag heter NN!
Och publiken svarar: Hej NN!
 
Redovisning av berättelserna
En klass i taget fick inta 5olika stationer i samlingssalen. De övriga barnen (publiken) delar upp sig jämnt och går till var sin station och lyssnar. När de lyssnat färdigt byter de till en annan station tills alla lyssnat på samtliga berättelser.
Berättelserna är olika långa, så de glapp som uppstår används till strukturerat gensvar till berättarna. (1.starkaste bilden 2. vad var det förmycket av 3. vad var det för lite av)
Mördarbilen
Vild lek med mycket skrik! En klass delas in i jämna par som ställer sig i ring ,den ena tätt bakom ryggen på den andra. Varje par utgör ett ekipage, den inre personen är själva fordonet, den yttre är förare. Fordonet är blint (blundar). Föraren styr genom att ropa instruktioner. Det par somväljs ut att agera mördarbil ska försöka styra på de andra bilarna, som då slås ut. Det räcker att nudda! Det par som blir sist kvar vinner.
Det blir mycket skrikande i början, men efterhand blir det lugnare och riktigt spännande mot slutet när det bara är få som går om varann.
 
Jag berättade om Åskflickan på Glimmingehus
 
Och till sist var det riktigt roligt att se att två av grupperna självmant valde att berätta från scen inför hela storgruppen. Bravo! Jättemodigt!
 
På torsdag…
ska vi prova olika sätt att berätta för varandra. Jag kommer även att berätta något. Mest kommer vi att berätta grupp till grupp.
Som sagt, ni behöver inte ha era berättelser perfekt inövade. Det viktigaste är att ni har klart för er handlingen och början och slutet.

Andra dagen (15 mars 2011)
… förlöpte enligt samma program som igår. Men vi hade bytt rum! Det var lite trångt. Man skulle inte tro att det påverkar så mycket, men i ett litet rum krymper även samtalet. Det första rummet var bättre.

I grupp nr 2 fanns det ingen lärare med. Det tycker jag var tråkigt. Det påverkar stämningen till det bättre om det (i dessa låga åldrar) även finns en vuxen som deltar i övningarna. Dessutom är det ju en stor poäng ifall det vi gör implementeras på vuxennivå, så mycket som möjligt, så att metoden kan fortsätta att växa i det dagliga arbetet. Men i gengäld var det 2 lärare med i första morgongruppen, så jag hoppas det jämnar ut sig.

20 frågor, Grp 3:
En kille 10 – 20 år.
Förr i tiden i Lomma
Sorglig berättelse, ej ”sann”.
Killen går i skola, den gamla byskolan.
Hans familj är inte rik.
Där finns en fisk i berättelsen, den är inte ond. Den kan vara på land och den kan tala.
Det händer inte under 2a vk.
Det finns en ond kvinna, de tillfångatar pojken.

Grp 4: Det handlar om en kvinna och ett djur. Kvinnan bor i en hydda, av trämaterial. Det är modern tid, och i Amerka. Det är inte en djungel, men hyddan står i en by. Hon är indian. Hon trivs bra i sitt liv.
Djuret är en stor orm.
Kvinnan blir inte biten.
Detta är ingen komedi. Det är en magisk berättelse.
De kan prata med varandra.
Ormen kan hypnotisera människor.
I berättelsen kommer ormen att dö.

Idag var det…(14 mars 2011)

… första dagen av berättarworkshop på Karstorpskolan i Lomma. Under förmiddagen undervisade jag hälften av alla i åk 5 (2 grupper med 15 elever i var).

Här är en liten påminnelse om vad vi gjorde. (Den första gruppen kom igång lite sent så vi hann inte med lika mycket som i den andra. Missade punkterna 5 och 7. )

1 Alla som…
Säg nåt du varit med om och se hur många andra som varit med om samma.
Syfte: lek, presentation, våga stå i fokus. Vill visa att alla har fullt med berättelser och att de spänner mellan det mest vanliga och vardagliga till det unika och uppseendeväckande. Vår hjärna vill,åena sidan, ha igenkänning och identifikation, det skapar trygghet. Å andra sidan kräver den ständigt ny stimulans, nyheter, för att inte tråkas ihjäl.
Berättelser bör innehålla båda: för mycket trygghet och det blir tråkigt. För mycket nytt gör det svårförståeligt och får oss kanske att stänga av.

2. Jag berättade om när jag åker buss till Höör och vad som kan hända (eller ohända) då. En berättelse får inte sluta med att lyssnarna tänker Och…?

3. Jag berättade om när min Hund bajsade guld. Vilka olika sorters hundar såg ni? Att berätta är att starta en film i lyssnarens huvud.

4. Ni fick alla berätta om en Favoritleksak. Vilken var den starkaste bilden i berättelsen?

5. Det var en gång – Varje dag – Plötsligt – Och då – Så numera –
Detta är den enklaste uppbyggnaden av en berättelse (kan också vara en film, novell eller annat).

6. 20 frågor för att spåra en berättelse (Ja- och Nejfrågor)
Grupp 1:
En man, mellan 20-40. Ej galen. Ej ensam. Ej mörkhyad. Han har en fru.
Det utspelar sig mest ute. Ej i en skog. Det är kallt och mörkt men det är dag. Det regnar inte och blåser inte. Det finns ett tamt djur i berättelsen. Han blir ej rånad och ej jagad. Han jagar inte heller själv. Att klättra är viktigt i berättelsen. Han möter någon. Han möter inget fordon. Han blir rädd. Han hamnar i livsfara. Han får hjälp.
Grupp 2:
Ett djurbarn, en pojke, han är en apa. Det händer något övernaturligt. Han blir ej skjuten. Han blir sjuk och blir botad. Det är fler personer. Han har föräldrar. Det är ej ett elefantbarn. Han har en tjejkompis. Han klättrar i träd. Han kan inte flyga. Han gillar inte gröt. Han gillar bananer men köper dem inte själv. Det är inte i djungeln och han längtar inte till djungeln. Han bor i en storstad hos en familj.

Grupperna ska förbereda var sin berättelse baserad på informationen. Det viktigaste är att alla i gruppen har klart för sig ”i huvudet” hur berättelsen går och vad som händer i stora drag. Ta hjälp av schemat under punkt 5, men förhåll er fritt till det.
Ni kan skriva den och sedan lära er berätta den, eller ni kan berätta den utan att skriva innan, eller ni kan rita den och lära in den efter det. Om ni vill kan ni prata in den på band, och lyssna på för att minnas den.

Man kan göra på olika sätt, men jag rekommenderar att bara skriva stolpar och sedan berätta för varandra i par samtidigt som man bandar 8t ex på mobil). Därefter kan man lyssna och sedan berätta en gång till i nytt par.

När vi ses i nästa vecka ska jag visa er hur man övar in en berättelse. Ni ska få tips hur man gör- Var inte oroliga! Det kommer att gå bra. Ni får all den hjälp ni behöver.

7. Jag berättade ”Världens Mus” -min bearbetning av en gammal japansk saga.

8. Efter lunch gjorde jag en ”mini-razzia” som alltså är en lågbudgetversion av berättar-razzia. Det innebär i det här fallet att jag var ensam berättare ( i stället för det normala 3 st) och att jag endast gick till 3 klasser I stället för till hela skolan). Jag gick till alla femmorna och berättade om Sommarkatten, som hände när jag var liten.
En full berättar-razzia innebär också att man har studiedag i berättande för alla lärarna. Men det har jag ideligen, för Lomma-lärarna, i andra sammanhang. (Till hösten kommer jag tillbaks till Karstorp med mini-razzia för lågstadiet.)

Om någon vill fråga eller kommentera om något av allt detta, går det bra i kommentarsfältet längst ner.

Hej hej / cc

Snart blir det…(7 mars 2011)

Under 3 dagar i mars håller jag en berättarworkshop för hela åk 5 på Karstorpsskolan i Lomma. Det ärett Skapande Skola-projekt.

På måndag och tisdag fm (14 och 15 mars) har jag 2 timmars workshop med 15 elever i taget.

På måndag em 14/3 blir det en överraskning för alla barnen i åk 5. Vad det blir är hemligt, så jag säger inte mer om det här. (Berättar mer sen.)

Alla ska få i uppgift att förbereda en egen berättelse till följande vecka. Den 23 mars kommer jag tillbaka och då blir det barnen som berättar.

Här på bloggen kommer jag att berätta efterhand, vad vi gör i workshopen. Lite bilder blir det också.

Jag kommer att skriva upp saker som det är bra att komma ihåg. Det gör jag eftersom det är förbjudet att ha papper och penna med på mina lektioner. Ja, nästan alltid i alla fall. Jag tycker det är bättre att alla lyssnar på varandra och försöker minnas det som är värt att minnas. När man berättar måste man ju faktiskt ha alltsammans i huvudet, så det är lika bra att träna på det från början.

Vi ses på måndag! Men under tiden kan ni ju fundera på vad ni tror att det är jag har i händerna? På bilden hänger jag i ett rep som är fäst i toppen av en trädkrona. Jag har varit däruppe. Men vad är det jag har hittat där?

Hej hej från Christina 7 mars 2011