Tankar för dagen – utan djur

Tankar för dagen i P1 är en egen sorts storytelling som har mycket tydliga regler. När man första gången får uppdraget får man samtidigt en lång lista med förhållningsregler. Jag tror det var 6 år sen jag gjorde dem första gången, det har varit en serie varje sommar sen dess. Jag har blivit av med listan men jag minns det viktigaste: det ska vara i jag-form, det ska vara konkret, det ska vara självupplevt… i max 4 minuter… minns jag fel? (Ulla, snälla komplettera!)

Och naturligtvis ska det vara något tänkvärt som kan hjälpa folk att starta sin dag, sommar som vinter, i solsken som regn.

Det är roligt att göra Tankar-för-dagen för det är så många människor som lyssnar och som hör av sig med sina synpunkter.

Det korta formatet har gjort att det är flera av mina Tankar-för-Dagen som har levt vidare som berättelser i min muntliga repertoar, där de fortsätter att utvecklas och förändras.

I år har jag gjort fem st Tankar, de sänds på fredagar med start den 31 juli, kl 06.50 och 21.45 i P1. Det är 30 dagars efterlyssning på SR:s arkiv.

Producenten, Ulla Strängberg, påpekade att det var första gången som jag inte hade något djur med. Oj det tänkte jag inte på. I stället handlar en av dem om min tandställning, som jag haft i en månad nu. Kanske håller den på att bli mitt nya husdjur. Jag tycker nog att den lever sitt eget liv, särskilt om nätterna. ’

Läs texterna här:
Tanke 1, 31/7, hur man gör självdiagnos på stroke

Tanke 2, 7/8, om möjligheterna med tandställning

Tanke 3, 14/8, om pärlan

Tanke 4, 21/8, om fladdermöss och ambulanser

Tanke 5, 28/8, om begravningstal och växtvård

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Robert skriver:

    2:an var mycket skoj. Noterade att den som gjorde avannonsen gjorde sitt bästa för att betona att du är berättare

  2. admin skriver:

    Ja underförstått ”tro henne inte”… Jag känner det där. Inte ens mina egna barn tror på vad jag säger.
    Jag försökte en gång berätta om fisken som heter snorgärs. ”Jaja, ta den nån annanstans.” ”Men det FINNS en fisk som heter snorgärs!” ”Det är kul mamma”.
    Gråtande gick jag till slut och hämtade fiskboken och pekade ut bilden på snorgärs.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.